Brinnande hjärta - Heart on fire

"Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande." (Ps. 51:12)

"Restore unto me the joy of thy salvation; and uphold me with thy free spirit." (Psalms. 51:12) KJV

Låt alltid Guds kärlekseld brinna i och genom dig!

Gud har älskat oss först, därför kan vi älska. Vi kan älska Gud och vi får bedja att Gud hjälper oss att se på andra med Hans ögon så att vi kan älska såsom Han älskar och vill att vi ska älska! I oss själva är det många gånger svårt. Särskilt att älska dem som sårat oss, men Gud vill att vi ska förlåta och bedja för dem och genom Honom i oss kan vi klara även detta svåra. 

Always allow God's love to burn in and through you!

God has loved us first, therefore we can love. We can love God and we may pray that God helps us look at others with His eyes so that we can love as He loves and wants us to love! In ourselves, it´s difficult. Especially to love those who hurt us, but God wants us to forgive and pray for them and through Him in us, we can also cope with this hard matter

Vänd om - Repent

Därefter blev Jesus av Anden förd upp i öknen, för att han skulle frestas av djävulen.   

2. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han omsider hungrig.  

3. Då trädde frestaren fram och sade till honom: ”Är du Guds Son, så bjud att dessa stenar bliva bröd.”  

4. Men han svarade och sade: ”Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun.' ”  

5. Därefter tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom uppe på helgedomens mur  

6. och sade till honom: ”Är du Guds Son, så kasta dig ned; det är ju skrivet: 'Han skall giva sina änglar befallning om dig, och de skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.' ”  

7. Jesus sade till honom: ”Det är ock skrivet: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.' ”  

8. Åter tog djävulen honom med sig, upp på ett mycket högt berg, och visade honom alla riken i världen och deras härlighet 

9. och sade till honom: ”Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.” 

10. Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan; ty det är skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.' ”  

11. Då lämnade djävulen honom; och se, änglar trädde fram och betjänade honom.  

12. Men när han hörde att Johannes hade blivit satt i fängelse, drog han sig tillbaka till Galileen.  

13. Och han lämnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger vid sjön, på Sabulons och Neftalims område, och bosatte sig där,  

14. för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:  

15. ”Sabulons land och Neftalims land, trakten åt havet till, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen -  

16. det folk som där satt i mörker fick se ett stort ljus; ja, de som sutto i dödens ängd och skugga, för dem gick upp ett ljus.”  

17.  Från den tiden begynte Jesus predika och säga: ”Gören bättring, ty himmelriket är nära.”  (Matt 4:1-17)

Then was Jesus led up of the Spirit into the wilderness to be tempted of the devil.  

2. And when he had fasted forty days and forty nights, he was afterward an hungred.  

3. And when the tempter came to him, he said, If thou be the Son of God, command that these stones be made bread.  

4. But he answered and said, It is written, Man shall not live by bread alone, but by every word that proceedeth out of the mouth of God.  

5. Then the devil taketh him up into the holy city, and setteth him on a pinnacle of the temple,  

6. And saith unto him, If thou be the Son of God, cast thyself down: for it is written, He shall give his angels charge concerning thee: and in their hands they shall bear thee up, lest at any time thou dash thy foot against a stone.  

7. Jesus said unto him, It is written again, Thou shalt not tempt the Lord thy God.  

8. Again, the devil taketh him up into an exceeding high mountain, and sheweth him all the kingdoms of the world, and the glory of them;  

9. And saith unto him, All these things will I give thee, if thou wilt fall down and worship me.  

10. Then saith Jesus unto him, Get thee hence, Satan: for it is written, Thou shalt worship the Lord thy God, and him only shalt thou serve.  

11. Then the devil leaveth him, and, behold, angels came and ministered unto him.  

12. Now when Jesus had heard that John was cast into prison, he departed into Galilee;  

13. And leaving Nazareth, he came and dwelt in Capernaum, which is upon the sea coast, in the borders of Zabulon and Nephthalim:  

14. That it might be fulfilled which was spoken by Esaias the prophet, saying,  

15. The land of Zabulon, and the land of Nephthalim, by the way of the sea, beyond Jordan, Galilee of the Gentiles;  

16. The people which sat in darkness saw great light; and to them which sat in the region and shadow of death light is sprung up.  

17. From that time Jesus began to preach, and to say, Repent: for the kingdom of heaven is at hand. (Matt 4:1-17) KJV

Väntan - Waiting

"Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord." (Ps. 130:5)

Trials

As I go through difficult times in my life, I find some comfort in thinking about Job and reading about him. Job was a righteous man and he had a strong faith and fear of God. Yes, there were few people who feared God like Job. A faith so strong that the enemy and prosecutor (Satan) wanted to test Job for it, because he thought that Job loved God because of all the good things God had blessed him with. Job was a very rich and powerful man, who were blessed with many children (seven sons and three daughters) and he had large herds of  animals an also many servants.

 Satan got permission from God to test Job's faith in God. However, he was not allowed to take Job´s life. No, he was not allowed to kill him. Satan made sure that Job lost everything. Yes, everything except Job´s fear of God and his strong faith in God and his wife, whom during this difficult trial, tried to talk him into abandon his faith in God. All his children and all his servants were killed. All cattle were either killed or deserted. It´s impossible to imagine how such a loss affects a human being. Only one who has been or is in the same or in a similar situation might have a possibility to understand. Job´s friends were sure that it was a punishment from God that struck him and they tried hard to make him confess his sins against God. They could not see another explanation to why Job were so hard punished if it wasn´t so that he had sinned against God. But we know from the Bible that Job was tested because of his strong faith in God. Job was really strong in his faith and his fear of God. Despite all these difficult trials, he did not sin and he didn´t speak bad against God.

Job was so desperate in his grief that he thought it would have been better if he had never been born and he prayed that the day he was born should be wiped out. He was also deeply disappointed with his friends, who he thought were no good in comforting, but at the end of the trials he prayed for his friends and God blessed him and he got back from the Lord twice from what Satan had stolen from him! When Job, after a long life had been blessed to see four generations of both children and grandchildren, and at his death he was old and full of days.

I use to think that today we know about the Atonement of God and therefore we can trust in the grace of God! Job, who lived during the time of the Old Testament, did not know that Jesus would really come and take every sin on himself so that anyone who believes in Him and confesses that He is the Lord will be saved. Job could only trust the prophecies about this. He had no access to "the key" as we have today, according to the New Testament!

Still today, there are many people who blame God for exposing us to difficult trials, or they believe that they themselves have sinned against God and see trials as God's punishment.

I believe that God in a loveful way can try us in order to strengthen us and to make us grow, not by "striking" us, but he can for example use other people and grind us (iron sharpeneth iron) and to cleanse us from all that isn´t pure and from things that don´t benefit us or pleases God. He can let us go trough fire to bring out the finest in us, as silver is tried! All for our own sake, but he never lay so heavy burdens on us that we can´t bear or handle them and He even carries us and helps us to bear our burdens. We are so very precious to Him!

In trials we go through in life, is it  important to keep our faith in God and dare to be still and trust that He is truly GOD!

The Peace and Blessings of Jesus Christ!

Prövningar

"Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld." (Job. 23:10)

När jag går igenom svåra prövningar i livet, finner jag tröst i att tänka på Job och läsa om honom. Job var en rättskaffens man som flydde det onda. Han hade en stark tro och förtröstan på Gud. Ja, det var få människor som fruktade Gud såsom Job gjorde. En tro så stark att fienden och åklagaren (Satan) ville pröva den eftersom han trodde att Job älskade Gud därför att Gud hade gett honom så många goda gåvor. Job var en rik och mäktig man som hade välsignats med många barn (sju söner och tre döttrar) och han hade stora boskapshjordar och även många tjänare. 

Satan fick tillåtelse av Gud att pröva Jobs tro. Dock fick han inte lov att komma vid hans liv. Han fick alltså inte tillåtelse att döda honom. Satan såg till att Job förlorade allt. Ja allt, utom sin Gudsfruktan, sin starka tro på Gud och sin hustru, som under denna svåra prövning försökte få honom att överge sin tro på Gud. Alla hans barn och alla hans tjänare blev dödade. All boskap blev antingen dödade eller bortrövade. Det går inte att tänka sig in i hur en sådan förlust påverkar en människa. Endast en som själv gått eller går igenom samma eller liknande händelser kan ha en möjlighet att förstå. Jobs vänner var säkra på att det var ett Guds straff som drabbat honom och de försökte få honom att bekänna sina synder. De kunde inte se någon annan förklaring till att Job drabbades så svårt om det inte var så att han hade syndat mot Gud. Men vi vet att Job blev prövad just på grund av sin starka tro på Gud. Job var verkligen fast i sin tro och Gudsfruktan. Trots alla dessa svåra prövningar syndade han inte och talade intet ont mot Gud. 

Job var så förtvivlad i sin sorg att han tyckte att det hade varit bättre om han aldrig hade blivit född och bad att den dagen han blev född må utplånas. Han blev också djupt besviken på sina vänner, som han tyckte var dåliga tröstare, men i slutet av denna tid av svåra prövningar bad han för sina vänner och Gud upprättade honom då och han fick av Herren  dubbelt tillbaka av det Satan hade stulit ifrån honom! När Job efter ett långt liv dog hade han fått se barn och barnbarn i fyra led och han var vid sin död mätt på att leva. 

Jag brukar tänka på att vi i dag vet om Guds försoningsverk och därför kan vi lita på Guds nåd! Job, som ju levde under Gamla Testamentets tid visste ju inte om att Jesus verkligen skulle komma och ta allt på sig så att var och en som tror på Honom och bekänner att Han är Herren ska bli frälsta. Job kunde endast lita på profetiorna om detta. Han hade inte fått tillgång till "facit" som vi har enligt Nya Testamentet! 

Även i våra dagar är det många som skyller Gud för att utsätta oss för svåra prövningar eller så tror de att det är de själva som har syndat mot Gud och ser prövningar som Guds straff. 

Jag tror att Gud på ett kärleksfullt sätt kan pröva oss i syfte att styrka och fostra oss, inte genom att "slå" oss, men han kan t ex använda människor och slipa oss mot varandra (järn skärper järn) och för att rena oss från sådant som inte gagnar oss eller behagar Gud. Han kan luttra oss i eld för att få fram det allra finaste i oss, såsom silver luttras i eld! Allt för vårt eget bästa, men han låter oss aldrig få tyngre bördor än att vi klarar av dem och Han bär oss och hjälper oss även att bära våra bördor. Vi är så dyrbara för Honom! 

I prövningar vi går igenom i livet gäller det att hålla fast vid tron på Gud och våga vara stilla och lita på att Han verkligen ÄR GUD! 

Jesu Kristi Frid och Välsignelser!

Sonen Lydnad Frälsning - The Son Obedience Salvation

Vandra i ljuset - Walk in the light

6. Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma.  

7. Haven alltså ingen del i sådant.  

8. I voren ju förut mörker, men nu ären I ljus i Herren; vandren då såsom ljusets barn.  

9. Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är.  

10. Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren.  

11. Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.  

12. Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala;  

13. men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. Ty varhelst något bliver uppenbart, där är ljus.  

14. Därför heter det: ”Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.”  

15. Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa;  

16. och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond.  

17.  Varen alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja. (Ef 5:6-17)

6. Let no man deceive you with vain words: for because of these things cometh the wrath of God upon the children of disobedience.  

7. Be not ye therefore partakers with them.  

8. For ye were sometimes darkness, but now are ye light in the Lord: walk as children of light:  

9. (For the fruit of the Spirit is in all goodness and righteousness and truth;)  

10. Proving what is acceptable unto the Lord.  

11. And have no fellowship with the unfruitful works of darkness, but rather reprove them.  

12. For it is a shame even to speak of those things which are done of them in secret.  

13. But all things that are reproved are made manifest by the light: for whatsoever doth make manifest is light. 

14. Wherefore he saith, Awake thou that sleepest, and arise from the dead, and Christ shall give thee light.  

15. See then that ye walk circumspectly, not as fools, but as wise, 

16. Redeeming the time, because the days are evil.  

17. Wherefore be ye not unwise, but understanding what the will of the Lord is.  (Eph 5:6-17) KJV

Prisa Herren - Praise the Lord

För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

2. Klappen i händerna, alla folk, höjen jubel till Gud med fröjderop.  

3. Ty HERREN är den Högste, fruktansvärd är han, en stor konung över hela jorden.  

4. Han tvingar folk under oss och folkslag under våra fötter.  

5. Han utväljer åt oss vår arvedel, Jakobs, hans älskades, stolthet. Sela.  

6. Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud. 

7. Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen vår konung, lovsjungen.  

8. Ty Gud är konung över hela jorden; lovsjungen honom med en sång.  

9. Gud är nu konung över hedningarna, Gud har satt sig på sin heliga tron.  

10.  Folkens ypperste hava församlat sig till att bliva ett Abrahams Guds folk. Ty Gud tillhöra de som äro jordens sköldar; högt är han upphöjd. (Ps 47)

O clap your hands, all ye people; shout unto God with the voice of triumph.  

2. For the LORD most high is terrible; he is a great King over all the earth.  

3. He shall subdue the people under us, and the nations under our feet.  

4. He shall choose our inheritance for us, the excellency of Jacob whom he loved. Selah.  

5. God is gone up with a shout, the LORD with the sound of a trumpet.  

6. Sing praises to God, sing praises: sing praises unto our King, sing praises.  

7. For God is the King of all the earth: sing ye praises with understanding.  

8. God reigneth over the heathen: God sitteth upon the throne of his holiness.  

9. The princes of the people are gathered together, even the people of the God of Abraham: for the shields of the earth belong unto God: he is greatly exalted.  (Ps 47) KJV

Matthew 24 - KJV

And Jesus went out, and departed from the temple: and his disciples came to him for to shew him the buildings of the temple. 

2. And Jesus said unto them, See ye not all these things? verily I say unto you, There shall not be left here one stone upon another, that shall not be thrown down.  

3. And as he sat upon the mount of Olives, the disciples came unto him privately, saying, Tell us, when shall these things be? and what shall be the sign of thy coming, and of the end of the world?  

4. And Jesus answered and said unto them, Take heed that no man deceive you.  

5. For many shall come in my name, saying, I am Christ; and shall deceive many.  

6. And ye shall hear of wars and rumours of wars: see that ye be not troubled: for all these things must come to pass, but the end is not yet.  

7. For nation shall rise against nation, and kingdom against kingdom: and there shall be famines, and pestilences, and earthquakes, in divers places.  

8. All these are the beginning of sorrows.  

9. Then shall they deliver you up to be afflicted, and shall kill you: and ye shall be hated of all nations for my name's sake.  

10. And then shall many be offended, and shall betray one another, and shall hate one another.  

11. And many false prophets shall rise, and shall deceive many. 

12. And because iniquity shall abound, the love of many shall wax cold.  

13. But he that shall endure unto the end, the same shall be saved.   

14. And this gospel of the kingdom shall be preached in all the world for a witness unto all nations; and then shall the end come.  

15. When ye therefore shall see the abomination of desolation, spoken of by Daniel the prophet, stand in the holy place, (whoso readeth, let him understand:)  

16. Then let them which be in Judaea flee into the mountains:  

17. Let him which is on the housetop not come down to take any thing out of his house:  

18. Neither let him which is in the field return back to take his clothes.  

19. And woe unto them that are with child, and to them that give suck in those days!  

20. But pray ye that your flight be not in the winter, neither on the sabbath day:  

21. For then shall be great tribulation, such as was not since the beginning of the world to this time, no, nor ever shall be.  

22. And except those days should be shortened, there should no flesh be saved: but for the elect's sake those days shall be shortened.  

23. Then if any man shall say unto you, Lo, here is Christ, or there; believe it not.  

24. For there shall arise false Christs, and false prophets, and shall shew great signs and wonders; insomuch that, if it were possible, they shall deceive the very elect.  

25. Behold, I have told you before.   

26. Wherefore if they shall say unto you, Behold, he is in the desert; go not forth: behold, he is in the secret chambers; believe it not.  

27. For as the lightning cometh out of the east, and shineth even unto the west; so shall also the coming of the Son of man be.  

28. For wheresoever the carcase is, there will the eagles be gathered together.  

29. Immediately after the tribulation of those days shall the sun be darkened, and the moon shall not give her light, and the stars shall fall from heaven, and the powers of the heavens shall be shaken:  

30. And then shall appear the sign of the Son of man in heaven: and then shall all the tribes of the earth mourn, and they shall see the Son of man coming in the clouds of heaven with power and great glory.  

31. And he shall send his angels with a great sound of a trumpet, and they shall gather together his elect from the four winds, from one end of heaven to the other.  

32. Now learn a parable of the fig tree; When his branch is yet tender, and putteth forth leaves, ye know that summer is nigh:  

33. So likewise ye, when ye shall see all these things, know that it is near, even at the doors.  

34. Verily I say unto you, This generation shall not pass, till all these things be fulfilled.  

35. Heaven and earth shall pass away, but my words shall not pass away.  

36. But of that day and hour knoweth no man, no, not the angels of heaven, but my Father only.  

37. But as the days of Noe were, so shall also the coming of the Son of man be.  

38. For as in the days that were before the flood they were eating and drinking, marrying and giving in marriage, until the day that Noe entered into the ark,  

39. And knew not until the flood came, and took them all away; so shall also the coming of the Son of man be.  

40. Then shall two be in the field; the one shall be taken, and the other left.  

41. Two women shall be grinding at the mill; the one shall be taken, and the other left.  

42. Watch therefore: for ye know not what hour your Lord doth come.  

43. But know this, that if the goodman of the house had known in what watch the thief would come, he would have watched, and would not have suffered his house to be broken up.  

44. Therefore be ye also ready: for in such an hour as ye think not the Son of man cometh.  

45. Who then is a faithful and wise servant, whom his lord hath made ruler over his household, to give them meat in due season?  

46. Blessed is that servant, whom his lord when he cometh shall find so doing.  

47. Verily I say unto you, That he shall make him ruler over all his goods.  

48. But and if that evil servant shall say in his heart, My lord delayeth his coming;   

49. And shall begin to smite his fellowservants, and to eat and drink with the drunken;  

50. The lord of that servant shall come in a day when he looketh not for him, and in an hour that he is not aware of,  

51. And shall cut him asunder, and appoint him his portion with the hypocrites: there shall be weeping and gnashing of teeth.  

Be blessed!

Matteus 24 - 1917

Och Jesus gick därifrån, ut ur helgedomen. Hans lärjungar trädde då fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader.  

2. Då svarade han och sade till dem: ”Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.”  

3. När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: ”Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.”  

4. Då svarade Jesus och sade till dem: ”Sen till, att ingen förvillar eder.  

5. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Jag är Messias' och skola förvilla många.  

6. Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.  

7. Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra;  

8. men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna' .  

9. Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull.  

10. Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre.  

11. Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många.  

12. Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.  

13.  Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.  

14. Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.  

15. När I nu fån se 'förödelsens styggelse', om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats - den som läser detta, han give akt därpå -  

16. då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,  

17. och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad som finnes i hans hus,  

18. och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.  

19. Och ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden!  

20. Men bedjen att eder flykt icke må ske om vintern eller på sabbaten.  

21. Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.  

22. Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.  

23. Om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Där är han', så tron det icke.  

24. Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt, förvilla jämväl de utvalda.  

25. Jag har nu sagt eder det förut.  

26. Därför, om man säger till eder: 'Se, han är i öknen', så gån icke ditut, eller: 'Se, han är inne i huset', så tron det icke.  

27. Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. -  

28. Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.  

29. Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.  

30. Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma på himmelens skyar' med stor makt och härlighet.  

31. Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.  

32. Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.  

33. Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.  

34. Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.  

35. Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.  

36. Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.  

37. Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.  

38. Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken;  

39. och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort - så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.  

40. Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.  

41. Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.  

42. Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag eder Herre kommer.  

43. Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus.  

44. Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.  

45. Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herre har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätt tid -  

46. salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.  

47. Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.  

48. Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart',  

49. och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som äro druckna,  

50. då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det,  

51. och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.”  

Var välsignad!

Gud är vår tillflykt - God is our refuge

För sångmästaren, efter ”Den stumma duvan i fjärran”; en sång av David, när filistéerna grepo honom i Gat.  

2. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.  

3. Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.  

4. Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.  

5. Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?  

6. Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.  

7. De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.  

8. Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.  

9. Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.  

10. Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.  

11. Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.  

12. På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?  

13. Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.  

14.  Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus. (Ps 56)

Be merciful unto me, O God: for man would swallow me up; he fighting daily oppresseth me.  

2. Mine enemies would daily swallow me up: for they be many that fight against me, O thou most High.

3. What time I am afraid, I will trust in thee.  

4. In God I will praise his word, in God I have put my trust; I will not fear what flesh can do unto me.

5. Every day they wrest my words: all their thoughts are against me for evil.  

6. They gather themselves together, they hide themselves, they mark my steps, when they wait for my soul.  

7. Shall they escape by iniquity? in thine anger cast down the people, O God.  

8. Thou tellest my wanderings: put thou my tears into thy bottle: are they not in thy book?  

9. When I cry unto thee, then shall mine enemies turn back: this I know; for God is for me.  

10. In God will I praise his word: in the LORD will I praise his word.  

11. In God have I put my trust: I will not be afraid what man can do unto me. 

12. Thy vows are upon me, O God: I will render praises unto thee.  

13. For thou hast delivered my soul from death: wilt not thou deliver my feet from falling, that I may walk before God in the light of the living? (Ps 56) KJV