Ett ord jag en gång i tiden fick som uppmuntran till mitt yngsta barn, kom till mig i dag. (1 Tim 4:12-16)
Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull; fastmer må du för dem som tro bliva ett föredöme i tal och i vandel, i kärlek, i tro och i renhet.
13. Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana och undervisa, till dess jag kommer.
14. Försumma icke att vårda den nådegåva som finnes i dig och som gavs dig i kraft av profetord, under handpåläggning av de äldste.
15. Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbar för alla.
16. Hav akt på dig själv och på din undervisning och håll stadigt ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem som höra dig.
❤ ❤ ❤
A word I once got for encouraging my youngest child, came to me again today. (1 Tim 4:12-16)
Let no man despise thy youth; but be thou an example of the believers, in word, in conversation, in charity, in spirit, in faith, in purity.
13.Till I come, give attendance to reading, to exhortation, to doctrine.
14. Neglect not the gift that is in thee, which was given thee by prophecy, with the laying on of the hands of the presbytery.
15. Meditate upon these things; give thyself wholly to them; that thy profiting may appear to all.
16. Take heed unto thyself, and unto the doctrine; continue in them: for in doing this thou shalt both save thyself, and them that hear thee.
❤ ❤ ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar